Deckare – konsten att skriva bra deckare

Deckare – konsten att skriva bra deckare

Ingen annan bokgenre säljer lika bra som deckare. Sverige är kända för sitt deckarunder med Beck, Wallander, Maria Wern och Annika Bengtzon i spetsen. Författare som Jens Lapedius, Lars Kepler, Sjöwall/Wahlöö, Liza Marklund och Henning Mankell är bara några av de som sätter skräck i läsare världen över. Typiskt svenskt är att blanda den blyga kulturens tystnad, det artiga och vanliga Svenssonlivet med brutala mord och gåtor, vilket gör den svenska deckaren till en kategori för sig.  . Det exporteras tusentals böcker årligen, vilket inte sälla blir till film- eller/och serieidéer. Importen av deckare är också en stor marknad. Fascinationen över de brittiska kvinnornas blodiga intriger, de mordmysiga italienska kriminalböckerna med noggrann miljöskildring eller de amerikanska deckarna som inte sällan är advokater eller poliser som ger sig in i den mörka världen på USA:s smågator.

Hur gör man?

Hur gör man då för att bli en riktigt bra deckarförfattare? Hur skriver man en deckare? Konkurrensen är stenhård, vilket gör att det inte räcker med lite småmys, ett mord och ett slut där den snälla prästen är den skyldige. Nej, man måste verkligen anstränga sig för att sticka ut bland knivar, pistoler, giftmord och detektiver. Som tur är finns det några bra tips, knep och knåp som kan vara värdefulla att ha i baktanken när man sitter och författar på din bästsäljande kriminalroman. Första steget är att komma på vad det är man vill berätta. Men analysera inte för mycket i detta steg. Sätt bra igång och skriv, låt orden flöda, printa ner det som kommer upp i huvudet. Det är dock viktigt att hela tiden veta vad det är man vill berätta för läsaren. Om man inte vet det själv som författare blir det i princip omöjligt för läsaren att följa med, i synnerhet om det handlar om kluriga intriger när mordgåtor ska lösas. Här är det viktigt att inte kopiera, vilket är en stor utmaning i deckargenren. Finns händelseförloppet redan kan läsaren blir uttråkad, om man ens får chansen att publiceras.

Nästan lika viktigt som handling är personerna i boken. Ska läsaren lära känna runt femtio olika personer, kommer det bli kaos i hjärna, säkert även hos författaren själv. Man kan inte hålla mer än sju åtta personer i huvudet, allra helst ska fokus ligga på tre till fyra personer. En läsare måste få chansen att lära känna personerna i boken. Detsamma gäller för författaren. Ju mer och ingående man skriver om sina karaktärer, ju bättre lär man känna dem vilket ger en mer mångfacetterad deckare. In i hjältens, offrets eller mördarens hjärna – det är där det är som mest spännande att befinna sig. Miljö, gestaltning och dialog kräver att man är konsekvent och bestämmer sig för sin egen stil. Vill man förflytta läsaren till Indien eller Borås – det viktiga är att man klargör det för läsaren. Hur mycket man lämnar åt fantasin hos läsaren bör vara genomgående i boken. Att noggrant berätta en persons hela liv, utseende och bakgrund, samtidigt som man bara skrapar på ytan på resterande av karaktärerna ger en skev bild.

Upplösningen

Sist men inte minst – upplösningen. Egentligen en av de viktigaste delarna i en deckare. Här måste man lägga minst lika mycket krut, som på resten av boken. När man läst en hel deckare och så kommer ett halvfärdigt slut som känns krisigt och ogenomtänkt – då är det inte en bestseller. Ha gärna upplösningen klar redan vid starten, då blir det enklare att ta sig i mål.

Share:

You might also like …